måndag 16 februari 2009

Inte läkarens ensak

Misstänker abort på grund av fostrens kön. Läkare vill kunna neka att uppge könet.
Om vi har fri abort upp till artonde veckan så har inte varken läkare, sköterskor eller annan personal någonting att göra med anledningen till att kvinnan gjorde abort. Dom bara antar att kvinnan gjorde abort pga av "fel kön" men vilken anledningen än var så har faktiskt sjukvården ingenting att gör med hennes beslut.

Lagarna ses överSen går det att diskutera om gränsen för fri abort är för hög eller om kvinnor gör abort för lättvindligt men det är en helt annan diskussion. Den här kvinnan gjorde bara vad hon hade rätt att göra, vilket är att bestämma om graviditeten skulle resultera i ett barn eller inte, och vad hon bestämmde har ingen någonting att göra med. 

3 kommentarer:

Anonym sa...

JA! Det har man visst som vårdpersonal, man har rätt att neka "hitler-fasoner", och de som inte tycker det borde kanske rannsaka sig själv lite. Visst har man ingen rätt att neka aborter men helt klart ska man INTE få abortera ett barn beroende på dess kön. Okej, vi ska alla vara blonda och blåögda också, eller hur? Hmm...

Aila sa...

Dom har bara antagit att kvinnan gjorde abort pga kön, dom vet inte. Om vi har fri abort så ska det vara fri abort annars så måste dom lägga till att abort är fri med vissa undantag.

Jag tycker inte det är rätt med selektiv abort men det är en annan diskusson. Nu krävs ingen förklaring för abort upp till arton veckor och då är ingen skyldig att ge en förklaring heller.

Anonym sa...

För mig som abortkritiker blev reaktionen på den här abortkliniken en glädjande överraskning. Personalens ifrågasättande av det här dödandet är ju i alla fall ett steg i rätt riktning mot även de ofödda barnens fulla och självklara människovärde.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att abortliberalernas falska argument om "kvinnans bestämmande över sin kropp" fortfarande ges förtur framför det faktum att en gravid kvinna är två lika skyddsvärda individer. Hur kan den anatomiska okunskapen vara så utbredd?

Under den träffande rubriken "Får jag döda" publicerade den skarptänkte bloggaren Pelle Poluha ett inlägg på Newswill häromdagen. Så här lyder ett par av de mest centrala avsnitten:

“Får jag döda ett foster? Svaret på den frågan är att det beror på vad det är. Det duger inte att som exempelvis s-kvinnorna Carina Hägg och Nalin Pekgul har sagt att den viktiga frågan är vem som ska få fatta beslutet om att döda. För att svara på den frågan, måste fostrets “ontologiska status” först avgöras.

Är fostret endast en cellklump, att likna vid en blindtarm, ja då får dess ägare bestämma över om klumpen ska tas bort eller inte. Det är inte det minsta problematiskt. Men om fostret är en människa, då saknas en ägare som självsvåldigt får avgöra dess framtid. För ingen människa kan ju rättmätigt ägas av någon annan. Slaveriet är avskaffat och det med rätta.

Så, vad är då ett foster?

Fostret växer och är därför en levande varelse. Fostret har mänskliga föräldrar och måste därför, precis som sina föräldrar, tillhöra människosläktet. Därför bör vi med säkerhet, utan att blanda in specifikt religiösa föreställningar, kunna säga att ett foster är en levande människa.

Eftersom fostret är en människa måste svaret bli att, nej, man får inte döda ett foster. Men eftersom våra lagar tillåter det kommer man inte att straffas för det, om man nu skulle besluta sig för att döda sitt foster. Och det talar för att lagen borde förändras så att Sverige med rätta skulle kunna kallas ett civiliserat land.”

Hela artikeln finns på den här länken: http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/09/far-jag-doda


Måtte mänskligheten här i Sverige äntligen börja tänka efter före! Bara under de senaste 30 åren har mer än en miljon svenska barn dödats i moderlivet.