Det är så synd om alla inblandade och alla berörda, en läkaren som bara har gjort vad vi alla önskar att en läkare ska göra för oss den dagen allt hopp är ute och dom anhöriga måste stå vid sängkanten och se oss gå bort. Samtidigt som det finns två sörjande föräldrar som har mist ett barn under fruktansvärda förhållanden.
Fler det är synd om är alla som idag ligger för döden och deras anhöriga som tittar på och ingen läkare törs ge den smärtlindring och ångestdämpande medicinen i den omfattning som skulle behövas av rädsla för att ha polisen väntandes utanför dörren nästa morgon.
Inlägg
1 kommentar:
Efter att ha levt fyra månader på sjukhuset med ännu mindre prematurbarn och fått uppleva ett och annat. Min son fick tio ggr för stor dos av motsvarande medicin och han lever idag med sitt funktionshinder. Trots det så är vi glada att han lever och man kan inte leva sitt eget liv vidare om man inte accepterar att fel kan begås av vem som helst.
Det finns ingen annan än sjukvårdspersonal och föräldrar som förstår det livet som pågår på neonatalavdelningar med kamp om livet. Allting är annorlunda än med normalt födda barnen. Vi har sett hur vår son har räddats till när han slutat andas. Vi har sett hur andra barn dött bredvid, hur föräldrar fått besked om cp-skador. Jag undrar vad läkare i det aktuella fallet skulle ha kunnat göra annorlunda. Vi är och kommer alltid att vara tacksamma för sjukvårdspersonalen att vår son finns hos oss.
Skicka en kommentar