Jag är mer rädd för Mats-Eric Nilssons (förlåt) argsinta skrämmande min där han står och håller i alla hemska matvaror än vad jag är för vad matvarorna kan tänkas (eller inte tänkas) innehålla. Han ser ut som om han ska hoppa fram ur skärmen och slå mig på fingrarna med pekpinnen om jag ens funderar på att gå och ta mig en korvmacka.
Jag är mer rädd för att falla död ner av den brännande blicken än vad jag är för att falla död ner av tillsatserna i maten. Han kan väl le litegrann ibland så man törs läsa färdigt artikeln.
Nu skojar jag förstås, jag läser alltid vad han har att komma med och tycker för det mesta att det är väldigt upplysande och intressant men ibland så får jag lite domedagskänsla av alla hemskheter och då skulle ett litet leende i mungipan mildra själva smällen så att säga. af
1 kommentar:
Ett litet leénde skulle inte vara dumt. Men han kanske inte har någonting att le åt.
Skicka en kommentar