När jag är död så får mina anhöriga göra precis vad dom vill med all den svada som jag öser ut i etern och om någon främmande livsform hittar hit och det enda som finns att läsa för dom är min blogg så tycker jag synd om dom.
Nej, när jag tänker efter så tycker jag inte det minsta synd om dom för om dom är så smart att dom tagit sig hit och kan tyda vårt skriftspråk så skrattar dom säkert ihjäl sig över hur en livsform på jorden levt sitt liv.
Tänk om det kanske någon gång i framtiden sitter en intelligen varelse och blir road av mina försök att förstå och skildra min samtid, vilken ära det skulle vara.
Läs även andra bloggares åsikter om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar