Han har kol, han kämpar för varje andetag, han åker ut och in på lasarettet och har en syresättning på 60-70% (nu tänker sjukvårdsutbildade att det är omöjligt för då skulle han vara medvetslös. Jag kan garantera att det är sant och han är inte medvetslös bara lite blå i ansiktet och lite frånvarande ibland)
Så fort han kommer hem till sitt boende igen så tänder han en cigarett, eller personalen tänder den åt honom, han trycker på larmet, plockar upp cigaretten mellan tummen och pekfingret på sin vänstra hand och väntar på att någon ur personalen ska komma och tända cigaretten.
Han har problem med att tända cigaretten för tummen och pekfingret som han håller cigaretten med är dom enda fingrar han har kvar efter att nästan ha brunnit upp på grund av sängrökning för ett antal år sedan. Han hade tredje gradens brännskador på över en tredjedel av kroppen, han var nedsövd i månader och genomgick massor med transplatationer under mycket smärta och ångest men han överlevde mot alla läkare utsagor och alla medicinska odds.
Han har kol, han har rökskadade lungor, han ser ut som ett lapptäcke efter alla transplantationer, han sitter i rullstol, han har bara två fingrar, han kan knappt andas och han kan räkna månaderna han har kvar att leva på sina två fingrar.
Jag önskar att min far var snusare men han säger att han inte kan leva utan sina cigaretter och att snus smakar koskit.
Läs även andra bloggares åsikter om
Inlägg
2 kommentarer:
Rökning är skit. Jag förstår vad du menar och säger men jag tänkte bidra med en liten historia. Om min mormor som blev 97 år. Hon kunde inte sova om hon inte fick lite konjak. Denna flaska fanns även inlåst på hemmet och personalen administrerade ett halvt glas åt henne när det var dags. Vi någon tidpunkt så ville hon ha mer och då hörde personalen av sig och ventilerade sin åsikt om att "hon kunde ju bli alkoholist". Min mors prompta svar var: om hon är 97 år, dement och snart kommer att dö i alla fall, spelar det någon roll då om hon skulle bli alkoholiserad? Låt henne ha de lilla roliga hon fortfarande kan ha den här sista tiden! Min mor har också KOL nu och jag försöker få henne att motionera eller sluta men rökningen är ett av hennes få glädjeämnen och hon är nu 73 år. Jag tycker inte om det, men jag tänker inte ta ifrån henne det som är henne så kärt. Det är för sent för det.
Min farmor blev 101,5 år gammal så min far har någonting att brås på och han tror säkert att han är odödlig (jag är böjd att hålla med honom för jag vet ingen som haft fler liv än han, till och med om man räknar in att katter har nio liv) men den här gången har han använt upp alla sina liv så att sluta röka nu skulle knappast göra varken till eller från.
Skicka en kommentar