måndag 3 augusti 2009

Jag tycker om råttor

Jag tycker att råttor är söta, intelligenta och ett roligt husdjur att ha. Nu pratar jag om råttor som är uppfödda av en omtänksam råttälskare och inte råttor som kommer objudna till middagsbordet. Jag har haft bägge delarna.

I min första lägenhet i Luleå så hade jag äran att möta en objuden gäst i form av en jättelik råtta av arten Rattus norvegicus. En sen kväll så släntrade jag in i köket för att ställa undan tekoppen innan jag gick och som och sprang ihop med en brunråtta som kom farande från hålet mellan spisen och bänken. Jag och råttan blev lika förvånade, jag pep och det gjorde råttan med innan den snabbt skumpade, ja den skumpade inte sprang, in i badrummet och under badkaret. Jag stängde dörren till badrummet och gick till grannen när jag skulle på toaletten.

Nästa dag tog jag kontakt med hyresvärden som först inte trodde på mig och sen erbjöd mig en råttfälla. Jag sa att så stora råttfällor finns inte men efter ett leende och himlande ögon så kom i alla fall en vaktmästare med en råttfälla och en fläskbit för att fånga råttan under nästa natt. Ingen råtta!

Nu var jag upprörd för jag ville inte gå på grannens toalett mer. Jag sa att dom måste ta fram badkaret (det var inkaklat) och till slut gick dom med på det och ögonen höll på att trilla ur huvudet på karl när det fanns ett råtthål rakt genom två decimeter betong, rakt ner i källaren och ut på ett inlindat vattenrör där jag antar att resten av råttans när och kära fanns. Dom murade igen hålet och satte tillbaka badkaret och jag fick erbjudande om en annan lägenhet, förmodligen en muta för att hålla tyst, jag flyttade utan att protestera.

Två veckor senare så var jag tillbaka för att se om jag hade post som inte kommit till den nya lägenheten, det var fullt med sågspån på köksgolvet under sopskåpet, jag öppnade skåpet och det fanns ett nytt fint hål ca 7 cm i diameter som ledde in i sopskåpet, råttan var tillbaka, jag däremot återvände aldrig.

Efter det så har vi haft många söta fina råttor som husdjur men jag skulle inte vilja möta en objuden välgödd råtta i köket någon mer gång.

Läs även andra bloggares åsikter om

1 kommentar:

Anonym sa...

Du skriver att du tycker om råttor,men då måste du ju har empati för alla råttor även vilda råttor.Det är synd om vildråttorna!
En riktig råttvän älskar alla råttor!

Jag läste i DN om artikeln: Plågade studenter,Råttorna sprang mellan fötterna när vi lagade mat.
Jag läste artikeln,och jag blev oehört upprörd. Det var inte ett dugg synd om dessa vidrida studenter,det var istället råttorna som det var synd om.
Stackars råttor som hamnade i plågsamma råttfällor,och som slets sig ur med svåra skador som följd,och var svårt blödande.
Dom här studenterna är råttplågare och skall anmälas för djurplågeri.

Du måste också inse att dessa studenter är grova smådjursplågare,och skall åttalas för det. Detta måste komma ut i samhället,för det här är värsta sortens djurplågeri.
Stackars arma råttor!